Lördag.

Läser igenom den ändlösa raden av inlägg jag har skrivit under de senaste dagarna och undrar lite när jag blev en sån utåtagerande känsloslampa? Har alltid satt något slags värde på att behålla integriteten. Screw integritet känner jag just nu, den har aldrig givit mig något gott ändå. Och när jag nu väl har börjat kan jag lika gärna fortsätta vika ut mig. Den som blir obehaglig till mods kan ju bara låta bli att läsa menar jag. Är i vilket fall som helst hemma nu. Sov hos mamma i natt. Fint. Bra. Skönt. Och alla andra synonymer du kan komma på. Behövde gråta av mig och prata med modern min [check/check]. Jag tror hon behövde det med. Nej: jag vet. I sådana här situationer blir det extra tydligt vem jag egentligen brås på, mama c menar jag, även om jag skulle vilja påstå att jag är den mer sansade parten av oss två. Önskar dock att Miriam gick att nå. Hon fungerar annorlunda? Har accepterat det. Inte sagt att jag inte tycker att det är jobbigt. Det är skönt om den man talar med tittar på en. Till exempel. Äsch. Jag lämnar ämnet därhän. Inte rätt plats, inte rätt tid. Var lite rädd för att åka hem till min tomma lägenhet efter jobbet idag. Rädd för att få någon slags ensampanik. Att vara utan familjen har aldrig riktigt varit min grej. Men mamma behöver sova av sig alla känslor. Och Miriam vill inte veta av mig i vilket fall som helst precis just nu. Och om jag ska vara ärlig är det skönt att få lite andrum. Dricka o'boy och tänka på annat. Tittar på She's the Man på femman och fnissar lite. Åh, jag vill så himla mycket att Viola & Olivia ska få ihop det på slutet. Det lär de med 100% säkerhet inte få. Men jag vill.

---

Nu är filmen slut. Hundra procent straightness svar ja. Palla. Det är lite lustigt, jag brukar vanligtvis vilja slå Amanda Bynes på käften annars, men inte nu. Rollen klär henne. De butchiga attributen likaså. Och det är ju allmänt känt att Laura Ramsey är en hottie. She's the Man är high school-filmen att ha helt enkelt. Brudarna: